Här tänkte jag skriva ner mer eller mindre aktuella tankar och funderingar över hund i allmänhet... Ibland kan det kanske handla om annat också, t ex om djur och natur. Du behöver inte hålla med mig för att gå kurs hos mig!

Aktuella tankar kommer läggas överst.

Juni 2008:

Oj, det är faktiskt nästan ett år sedan jag skrev här sist. Jag säger bara: Våga Vägra Blogga! Och: Våga Vägra Läsa Bloggar! Man har väl annat att göra i sitt liv. Nya hundtankar får jag varenda dag, men jag skriver dem inte här. Nej, först klottrar jag ner det på närmsta papper till hands, sedan skriver jag rent tanken, insikten, idén, och sorterar in bland andra papper i samma ämne. Och så åker de nya tankarna in i den samlade kunskapsbanken och resulterar ibland i mer effektiv träning och förbättringar i kurserna.

Nytt sedan förra året är att jag numera lever (ett fattigt liv) på hundträning. En dröm har gått i upplevelse. Det är läskigt och stressigt men också fritt och underbart att vara sin egen, om än på marginalen.

Och så har en till hund "ramlat på" mig. Mina tre senaste djur har jag faktiskt inte betalat för. Jag hade inte tänkt ha någon mer hund, men jag ombads vara jourhem för den polska hunden Draka, som inte fungerade så bra i sitt första hem i Sverige... ja, ni förstår fortsättningen. Draka var för underbar för att avstå: kelig, försynt, naturligt följsam, passade ihop med mina tidigare två, Teista och Oskar. Hon visade också tydligt att hon gärna ville ha mig som matte och vem kan motstå det? Frisk verkar hon vara också. Bilder kommer vad det lider. Jag funderar om kanske bara de bästa hundarna överlever förhållandena i dåliga utländska hundstallar? Bara de friskaste överlever, och bara de vänligaste klarar sig från avlivning? Eller blir de oerhört tacksamma för lite efter att ha levt under svåra förhållanden? Men jag har kanske bara haft tur.

Nu har jag tre hundar att studera varje dag - minst lika lärorikt som att läsa de senast utkomna hundböckerna (även om jag inte kan låta bli det heller, varför välja när man kan få både och?)

Juli 2007:  Det är fortfarande intressant att se på Cesar Millan på TV4+, fast det bara är repriser de sänder. Det sa "klick" direkt när jag såg de första avsnitten. Han har ett mycket stort kunnande om hur HUNDAR fungerar - inte främst, som många instruktörer numera, kunnande om inlärningsteori. Jag har haft stor nytta av hans "tänk" med min nya hund, som är osäker och dominant. Men jag tittar också på Victoria Stilwell i "Min hund styr mitt liv". Det är intressant att jämföra de två.

Jag läste något om att SKK snart inte längre ska tillåta att kuperade hundar ställs ut. Det är ett vettigt beslut. En kuperad hund kan ju inte bedömas vad gäller svansen, och svansens utseende, form osv är en del av hundrasen, liksom den övriga anatomin.

Tyvärr har SKK gjort sig känd som motståndare till att låta hundar få ha sina svansar i fred. Man kan tycka att alla djurälskare borde inse, med både hjärtat och hjärnan, att det är fel att rutinmässigt klippa av svansen på hundar! Jag hoppas svanskupering förbjuds i alla länder till slut. (Och att man i raser där svansproblem kan uppstå börjar avla på mer hållbara svansar)

Ska någon i din omgivning skaffa hund? Be dem då att först överväga att ta en omplaceringshund! Så gör många i USA, där hundstallarna är fulla med "hittehundar", men även i Sverige borde vi tänka mer åt det hållet. Det finns även här många hundar som behöver ett nytt hem och brist på goda hem. Har man tagit hand om en omplaceringshund så känner man sig varje dag lite som hundens "räddande ängel" och det är en skön känsla. Och hunden kan knyta sig till sin "räddare" minst lika mycket som en valp. Många organisationer tar in hundar från Spanien, Grekland, Irland osv, men jag vill också påminna om att det finns många hundar i Sverige som behöver ett nytt hem. Jag tycker att du ska köpa din omplaceringshund via en organisation och inte genom t ex annons på Blocket som ägaren själv har satt in. Med en organisation som mellanhand ökar chansen att det blir lyckat för alla parter.  

December 2006: Gott nytt år önskar jag till er som väljer att fira nyår helt UTAN fyrverkerier och till er som skjuter upp dem bara vid tolvslaget och inte utanför era grannars hem (där kanske livrädda och/eller drogade hundar gömmer sig). 

Och en rejäl "utskällning" till er som säljer fyrverkerier till minderåriga och som låter era barn skjuta av dem i omgivningen. Och till er som inte städar upp raketerna efter er. Efter varje nyårsafton ser det för jävligt ut. Är kanske raketskjutandet för en del en sorts allmän "protest mot lag och ordning"? Städa?? Det får "någon annan" göra!

En utskällning också till alla som har köpt en liten hund på t ex Blocket utan att besöka uppfödarens hem och få ordentliga papper så som det ska gå till - och som därmed troligen har stött hundsmuggling och "valpfabriker"! Man tycker att vi svenskar borde veta bättre. Jag vet att smugglarna är smarta och ljuger friskt, men ändå! Och jag förstår inte attraktionen hos pyttesmå hundar. Visst, de är jättesöta! Men de kan faktiskt inte på samma sätt vara med och leka och ha kul med en grupp hundar av normal storlek - bara en sådan sak!

Mina hundpromenader är populära just nu! Som mest har vi varit 23 hundar, som alla samsas och har kul. Rekordantalet för en vargflock lär vara 37 djur, så än finns det utrymme kvar, och hundar är ju mer sociala djur än vargar. Men det är ju också för att vi människor tar ansvar och hjälper våra hundar att utveckla sin sociala tolerans. Kom med du också, om du vill åka till Runby i Väsby på lördagförmiddagen och få hem en trött, nöjd och lerig hund...

Förra helgen var jag på ADVENTure Dog Conference som anordnas varje år av Hundutbildningsgruppen och eftersom årets tema var hundproblem så ville jag ju inte missa det. Vi var ca 500 deltagare! Om man inte förväntade sig att man under en heldag skulle få all världens hundproblem lösta så var konferensen givande och intressant, och det är alltid kul att möta många av Sveriges "hundkändisar" på samma ställe.

Sedan kan man tycka att han verkar lite för dominant ibland, men det kan också delvis bero på att han mest tar sig an dominanta och/eller aggressiva problemhundar. Och han verkar inte jobba med stora ryck i kopplet, stackel el dyl som ofta förekommer i USA. Cesar vill lära ut ett naturligt förhållningssätt till hunden och gillar inte att amerikanerna ser sina hundar som sina barn eller som söta djur i en Disneyfilm. Det är bra! Men eftersom metoderna ibland är ganska tuffa - pröva dem inte hemma på egen hand!

Oktober 2006:

Svenska Kennelklubben och uppfödarna och utställningsfolket lever i en underlig tro att god funktion kommer av ett visst utseende, när egentligen ingen sådan koppling finns. Tvärtom - i ras efter ras kan vi se hur de arbetande hundarna av en viss ras aldrig blir champions på utställning - de får vara glada om de ens får en "tvåa". Funktionen måste i stället prövas i praktiska arbetsprov, det vet "alla" utom SKK! Sedan finns det ju det här med Rasstandarder som ska följas, men som är så luddigt skrivna att de kan tolkas lite hur som helst - och gör det också.

Ska man vara riktigt krass så gör utställningssporten ingen nytta för hundaveln, snarare tvärtom. För det viktiga är att en hund är frisk, mentalt sund och - i de fall man inte vill ha bara en sällskapshund - även ska kunna göra ett visst arbete. Inget av detta prövas på ett bra sätt på utställningar.

Sveriges veterinärer får dagligen försöka behandla det som extremaveln leder till. Gå därför genast till www.namninsamling.com och skriv på listan där för en sund hundavel!  Läs också vad djurskyddsmyndigheten skriver på sin hemsida, www.djurskyddsmyndigheten.se - en myndighet som tyvärr kommer läggas ner!

Och stöd själv inte aveln av osunda hundar genom att köpa en kejsarsnittad valp, en valp av ras med trånga andningsvägar, tung kropp på korta ben, hud i överflöd mm. Det som kan tyckas gulligt (en rynkig valp eller valp med jättetrubbig nos t ex) är för hunden egentligen ett framavlat handikapp! Somliga raser, och extrema individer av många raser, skulle inte finnas om det inte fanns efterfrågan. Men jag tror att bakom "efterfrågan" ligger främst helt enkelt okunskap - så tänk dig för och köp en SUND HUND!

PS! Jag tycker inte alla hundar ska se ut som vargar (en sådan funktionell fuling skulle nog förresten aldrig bli champion på en SKK-utställning) och jag tycker inte att man hellre ska köpa blandras i stället för "renrasigt" för att få en sund hund - det är ett kortsiktigt tänkande. Men tänk efter före vilken ras du vill ha och välj därefter uppfödare med omsorg och gå inte efter utställningsmeriter när du väljer uppfödare och föräldrar till din valp.

Juli 2006:

På nyheterna säger de att smuggelvalparna fortsätter att komma in i landet. Jag förstår fortfarande inte grejen med att ha en mycket liten hund (hundar under ca 4 kg). Man kan ju knappt låta den leka med andra hundar och all veterinärvård blir onödigt svår. Ja, man kan knappt springa med den, för om den springer framför fötterna på en så kan man trampa på den och då dör den... Dessutom, ett tecken på att hundarna är för små enligt Moder Naturs avsikter är att de ofta får små kullar, kanske bara en enda valp - vilket också är anledningen till att svenska uppfödare härhemma inte kan fylla det nya behovet. Och i värsta fall kommer dessa naiva unga tjejer (det lär ofta handla om det) i förlängningen vara medskyldiga till att den som äter råa blåbär ute i skogen kan bli svårt sjuk!

Om du ändå vill gå kurs hos mig med din minihund så går det förstås bra, men det kan hända - åtminstone om det är en blandras - att du behöver visa papper på vem din hunds uppfödare är, att den är född i Sverige, vilka föräldrarna är osv. Detta för att jag helst inte vill ta emot insmugglade minihundar på kurs.

April 2006:

Om programmet "Hundkoll". I "Hundkoll" får deltagarna lära sina hundar de olika momenten, t ex att sitta och följa med i koppel, genom koppelryck. Hunden får ingen chans att lära sig vad som förväntas av den innan korrigeringen kommer. Hunden lär sig via korrigeringar, vilket gör inlärningen onödigt stressande. Det leder lätt till en hund som lyder långsamt (för att inte reta sin ägare) och bara lyder när den är tvungen. Syftet med träningen är att ägaren ska bli en bättre flockledare och det är mycket lovvärt och viktigt. Men man ska skilja mellan inlärningsövningar och ledarskapsövningar.

Apropå TV-program om hundträning så tipsar jag gärna om brittiska Victoria Stilwell i "Min hund styr mitt liv" på TV 4+. Det programmet ger en uppfattning om hur många hundpsykologer arbetar, även i Sverige tror jag. 

Varning för hundträningsråd från icke hundtränare! Den som köper hund går förhoppningsvis en valpkurs innan valpen blir för gammal, och får förhoppningsvis vettiga råd om valpens uppfostran och träning på kursen. Men innan hundägaren har kommit dit så har denne kanske fått råd om hundträning från såväl uppfödaren, veterinären, djuraffärspersonal - för att inte tala om grannar och alla som den nye valpägaren möter på promenad, som har haft hund tidigare eller inte haft hund tidigare!

Ett kort och koncist råd från mig blir: Lyssna inte på några råd från andra än utbildade hundinstruktörer eller hundpsykologer/hundproblemskonsulter. (Obs - utbildade!) Inte minst från uppfödare kan valpköparen - märkligt nog - få diverse råd om våld t ex när den lilla valpen bits - råd som alltid förvärrar problemen. Man ska nypa valpen, bita valpen, säga NEJ (fast valpen inte förstår vad det betyder), ruska valpen - och nu senast hörde jag att en uppfödare hade sagt att de skulle boxa sin valp med knytnäven om den bet. Att träningskunskaperna bland uppfödare borde höjas är en underdrift. Nu finns det säkert många kunniga uppfödare också, men åter många som är totalt okunniga.

Det bästa vore att var och en höll sig till det som den är bra på. Uppfödaren föder upp hunden, veterinären håller hunden frisk, djuraffärspersonalen förser ägaren med lämpliga tillbehör, grannarna kan ägna sig åt att klappa valpen när den inte hoppar, hundinstruktören ger råd om hur man tränar valpen att lyssna och lyda och hundpsykologen ger råd när problem uppstår.

Men innan alla accepterar att inte "fuska" på andra områden, så får hundägaren tänka sig för vems råd han eller hon ska lyssna på...

Blandras är bra, men en valp från en seriös SKK-uppfödare är nog det bästa ändå.  Jag tar ofta och gärna emot blandraser på mina kurser. Den nackdel som finns är att man inte riktigt vet vad man får, särskilt om föräldrarna tillhör olika rasgrupper. Dessutom har man inte samma skydd som konsument om något händer hunden som om man köper av en registrerad uppfödare. Jag tycker inte det är viktigt att en hund följer SKK:s rasstandard i minsta detalj. Inte spelar det någon större roll vilken färg hunden har på ögonen eller om ett öra står upp eller ner? God mentalitet, rätt arbetsegenskaper och god hälsa är mycket viktigare!  Men trots allt - väljer du "renras" så vet du mera vad du får än med en blandras. Blandras är lite som att korsa Einstein med en bystig blondin. Barnen kan i bästa fall bli både sexiga och smarta. De kan också lika gärna bli fula och dumma. Troligast är dock att de blir måttligt snygga och måttligt intelligenta, alltså något mittemellan. Nåväl, om vi nu återgår till hundarnas värld, så blir blandraser sällan riktigt bra på något område. Det gör i och för sig att de kan passa hyfsat bra som familjehundar. Jag tycker ändå inte att du ska stödja blandrasaveln. Det är sant att valpen kan vara något friskare, men du vet totalt sett mindre om hur din valp kommer bli (till mentalitet, utseende osv) än med en renrasig hund.

Så du som ska köpa hund - tänk igenom noga vilken ras du vill ha och ring sedan Svenska Kennelklubben och fråga efter vilka uppfödare av den rasen som är anslutna till SKK. Varför köpa en renrasig hund hos en uppfödare som inte är ansluten till SKK? Det du kan misstänka direkt är att den uppfödaren inte lever upp till SKK:s regler och krav. Men hos en SKK-ansluten uppfödare får du alla papper och alla garantier. Sedan är det ju förstås också mycket viktigt att du tycker om tiken (som du alltid ska få träffa) och att du på plats får ett gott intryck av kenneln och av uppfödaren. Uppfödaren ska också kunna övertyga dig om att denne värnar om både mentalitet och hälsa (inte bara utställningsmeriter). Uppfödaren ska fråga ut dig och du ska känna att denne inte glömmer dig så fort du har köpt valpen. Ta dig tid att hitta en sådan kennel och en sådan uppfödare, det är din blivande bästa vän värd!