En lite nostalgisk tillbakablick!

När jag började hålla hundpromenader i maj 2001 var det i en period där många var rädda för att släppa ihop hundar. Man hade glömt hur sociala hundar egentligen är. Högst troligt bidrog Svenska Brukshundsklubben till denna inställning genom att man där bestämde centralt (någon gång på 80-talet tror jag) att man ska sluta låta hundarna umgås på SBK-kurser. Hundarna skulle inte få leka med varann, ja, inte ens få nosa och hälsa. Försökte de så fick de rejäla ryck med strypkedja. Hundar behövde bara sin ägare som enda flock, hette det.

Så var det på den tiden, och ibland gav det ett smått katastrofalt resultat. Inte minst schäfern fick dåligt rykte som en hund som gör utfall mot andra hundar och också biter dem om de kommer åt. Schäfern var dåtidens kamphund.

Jag har alltid tyckt att SBK:s syn att främmande hundar som möts inte ska få säga "hej" på hundvis är heltokig. Det var en av anledningarna till att jag startade mina egna hundkurser 2001. I samma veva startade jag de första hundpromenaderna. Jag fick stöd av hundexperter som Turid Rugaas och Ingrid Lingmark i hur jag skulle göra för att minimera risken för bråk och öka möjligheterna för hundar med tidigare negativa erfarenheter att "rehabiliteras" (för att använda ett Cesar Millan-uttryck) och våga ta kontakt med andra hundar.

Jag började hålla hundpromenad varje lördagförmiddag nästan året runt (dock uppehåll mitt i sommaren och ibland lite uppehåll mitt i vintern). I början kostade det bara 20 kr att vara med och vem som helst fick komma med sin hund, det var bara att dyka upp. Även hundar av kamphundstyp fick komma, fast de inte var välkomna t ex på SBK:s kurser.

I början kom ibland bara några stycken hundägare, men allt eftersom så spred sig ryktet. Jag tror att rekordet är 30 hundar.

Ingrid Lingmark följde med då och då genom åren och gav stöd och goda råd.

Det har varit ytterst få incidenter under åren. Några hundar har stuckit iväg efter rådjursdofter, några få bitskador. Den enda bitskada jag kan påminna mig om, där hunden fick stanna hemma några veckor för en skada i benet, berodde på att ägarna ingrep på fel sätt när hundarna "slogs". Sedan har det ofta gått lite livligt till, några bråk har det varit, och hundar har flera gånger sprungit fram till andra hundar som vi har mött och som inte varit med i hundpromenadgruppen. Men på det hela taget har det gått mycket bra.

Men för att ändå minska risken för konflikter med omgivningen och få mer kontroll över de ibland stora grupperna så införde jag stegvis fler och fler regler. Jag införde föranmälan, där ägaren måste berätta i förväg om sig och sin hund, och jag delade ut flera informationspapper som de skulle läsa i förväg. De senaste åren har jag också ställt krav på att helt nya ekipage ska ha klarat ett enklare lydnadstest hos mig i förväg för att få tillåtelse att släppa sin hund lös i naturen. De skulle helt enkelt kunna visa att hunden lyssnade på dem även på håll, att de kunde påverka sin hund. (De som hade gått Allmänlydnad Steg 1 hos mig hade dispens från kravet på lydnadstest.)

Detta måttliga krav, som jag måste ställa som ansvarsfull instruktör, gjorde tyvärr att mycket färre nya hundägare kom med. Antalet deltagare började sjunka. Det förvånade mig och gjorde mig besviken. Hundägare måste väl förstå att de måste ha kontroll över sin hund? Och det är ju en ansträngning förstås, men nyttan och nöjet med att få vara med och se sin hund ha roligt med andra hundar måste väl uppväga den ansträngningen? Ja, det fanns en "kärna", en trogen skara som kom vecka efter vecka - ja, år efter år! De sa ofta att lördagspromenaden var "veckans höjdpunkt". Men likafullt så sjönk deltagarantalet.

Sedan blev jag också less på att det blev svårt att variera innehållet. Under hundpromenaden så ville jag inte bara att vi skulle gå med hundarna och sedan släppa dem, utan jag försökte blanda in olika aktiviteter och lydnadsträning. Och jag försökte variera promenadvägen. Men till slut kändes det som om jag hade gjort allt, minst tio gånger... Det blev svårt att göra något nytt!

Jag har troligen hållit ca 440 hundpromenader (ca 44 promenader i genomsnitt per år x 10). 

Jag har fått massor av erfarenheter vad gäller hundspråk och hundsocialisering.

Men -nu känner jag att jag vill göra något annat på lördagsförmiddagarna!
 

Jag kan inte säga i dagsläget om och när hundpromenaderna återuppstår. Hur stor efterfrågan som jag märker av kan påverka vad jag bestämmer mig för.

Jag är ändå ganska nöjd med min insats hittills att ha spridit kunskap om att hundar faktiskt KAN umgås med varandra - och BEHÖVER göra det också för att må bra!

aug 2011

Här finns den gamla sidan om hundpromenaderna om du vill läsa.