Träningstips allmänlydnad
Foto: Gunnar Sandin
Texten uppdaterad januari 2009.
Byt ofta riktning när din hund är kopplad.
När du och din hund är ute på promenad och din hund är kopplad så ska du inte gå och "slöa" - framför allt inte om din hund drar i kopplet. Nej, ta det som en signal att vara aktiv, aktivera hunden. Byt ofta riktning, lite som en lek, och belöna med beröm, godis, bus el dyl om din hund klarade att följa dig utan att kopplet blev spänt. Att enbart stanna när hunden drar och gå igen när kopplet är slakt är ett vanligt råd som jag inte tycker hjälper särskilt bra. Det är i stället ofta kontakten och följsamheten som behöver förbättras, och att ge hunden utlopp för sin lust till mental eller fysisk aktivitet. Men även om din hund inte drar i kopplet så kan du ibland byta riktning, så att något händer.
Rym ofta / göm dig när din hund är lös.
Samma princip gäller i ännu högre grad när din hund är lös. Det här ska du börja träna redan med den lilla valpen så fort den springer iväg före dig - ja, du kan gärna springa och gömma dig även när valpen ser att du gör det! Fortsätt sedan med sådan här träning hela hundens liv. Försök behåll en viss oro även hos den vuxna hunden att du kan vara försvunnen rätt vad det är om den inte ofta tittar bakåt och håller reda på sin rymmar-matte eller rymmar-husse. Om det inte går att spela på "lättnadskänslan" när hunden återfinner dig, så får du belöna extra rikligt när din hund hittar dig.
"Förarbunden lydnad" eller "omgivningslydnad"?
Vad ska styra hundens beteende? Är det vilka kommandon eller andra signaler som DU som förare ger din hund? Ja - självklart! Det är grunden. Men det kan också vara något i omgivningen som styr hunden. Börja med att träna hunden att lyda dina kommandon och signaler. Nackdelen är att man då hela tiden får ligga "steget före" hunden. Så därefter börjar man komplettera med, eller rentav delvis övergå till, att lära hunden att göra rätt och uppföra sig väl utan styrning/kommandon från dig. Jag kallar det i denna text för "Omgivningslydnad". Man kan också kalla det "självlydnad" eller "situationslydnad". (Finns kanske något ännu bättre ord?) Mer om detta längre ner.
"Förarbunden lydnad":
Så kallar jag lydnad som du som förare ger kommando till hunden om, via dina ord, dina handtecken eller annat kroppsspråk.
Säg bara det du menar. Mena alltid det du säger. Detta är mitt kanske viktigaste tips. Låt dina kommandon vara "heliga". Genomdriv med lock och pock det du sa, om du alls har möjlighet. Om du inte kan påverka hunden att lyda, t ex för att den är för långt bort, så får du banna dig själv för att du hade hunden lös och lät situationen uppstå, och så lämna hunden (se ovan!).
Ta ett papper, sätt dig ner och skriv ner precis vad du vill att hunden ska göra när du använder olika ord. Om du säger "Sitt", får då hunden resa sig när du berömmer? Eller när du ger godis? Eller av sig själv efter en liten stund? Eller ska den sitta kvar tills du ger tillåtelse att den får resa sig, även om du glömmer bort den i fem minuter? Och, vad betyder egentligen "Kom" eller "Hit" för dig? Ska hunden komma ända fram? Det är också bäst om alla i familjen använder samma kommandon och i samma betydelse. Och att alla i familjen håller på sina "heliga ord".
Men säg bara sådant som du tror att hunden kan klara av, med eller utan hjälp. Att säga "Tyst, tyst, tyst"... lär inte en hund som skäller vad ordet "Tyst" betyder. Avbryt helt enkelt den hund som ännu inte vet vad som är rätt att göra, t ex med ett inlärt "nej" eller ett avbrytande ljud, typ "APP!". Ibland kan det också fungera att helt enkelt ignorera hunden tills den slutar av sig själv.
Så länge du inte är absolut säker på att din hund förstår dina ord, eller att du kan hjälpa din hund att genast lyda det ord du använde, så använder du orden bara när hunden redan gör rätt. Säg "Tyst" när hunden är tyst, "Kom" när hunden kommer, "Gå fint" när hunden går fint. Och beröm och belöna. Tänk på att för hunden är våra ord rena grekiskan...
Därför betonar jag också i mina kurser att du med ditt konsekventa kroppsspråk ska kunna visa hunden vad du vill. Ditt kroppsspråk säger mer än ord och är lättare för hunden att förstå och lära sig.
Med flitig träning med såväl krav som belöningar kan du få din hund att lyda dina kommandon i olika situationer. Men för att få en god löslydnad räcker faktiskt inte detta! Din hund ska kunna lyda även när du inte är där! Dit når du genom att det ska löna sig att göra rätt - fast du (hundens ledare) inte är där och styr! Nu kommer vi in på omgivningslydnad...
"Omgivningslydnad" kan delas upp i olika typer:
Lydnad bunden till viss plats: Hunden tränas här hur den ska uppföra sig på vissa platser.
Du kan lära din hund att: Inte gå över tomtgränsen, inte hoppa upp i finsoffan (däremot i gamla soffan - eller i finsoffan OM hundens filt ligger på), kanske inte vara i ett visst rum, inte ta mat från soffbordet, inte tränga sig före ut genom ytterdörren, gå vid husses eller mattes sida på vissa sträckor av promenaden, t ex gator med livlig trafik eller smala trottoarer, hålla sig på trottoaren och aldrig gå före ägaren ut i en gata... Det finns många exempel.
Lydnad bunden till en viss retning/situation/sak: Här tränas hunden att hämma sina egentligen högst normala hundreaktioner på vissa situationer eller frestelser/retningar som annars kanske "utlöser" jakt, försvar, för ivriga hälsningar eller annat. et kan också vara att själva situationen eller f- eller den retning som dyker upp och som tidigare fick hunden att bli "olydig" - med ny inlärning i stället lär hunden att göra något annat, något önskvärt, i hopp om belöning.
Du kan lära din hund att: Om det dyker upp en annan hund (eller en katt eller en hare) så ska den "skvallra", dvs titta på dig. När det ringer på dörren så ska den t ex sätta sig i hallen eller lägga sig i sin korg. När det kommer in en gäst så ska hunden gå fram och låta sig klappas utan att hoppa. Eller vänta tills gästen har satt sig i soffan. Kanske rapportera att katten vill bli insläppt? Och om den upptäcker något som luktar av husse/matte som ligger på marken så ska detta apporteras. Eller, om husse/matte närmar sig när hunden äter sin mat så ska den tro att den kanske ska få mera mat.
Med omgivningslydnad, dvs ej kommandostyrd lydnad, behöver du inte övervaka hunden jämt. Du kan slappna av mer, när hunden har blivit inkörd på att det lönar sig att göra något annat än den "instinktiva" reaktionen. (Fast i den "platsbundna" lydnaden handlar det mest om "goda vanor" utan direkta belöningar)
Mina kursers upplägg i sammanfattning:
1. Inlärning av de viktigaste vardagskommandona med belöning/positiv förstärkning. Inlärning sker genom kroppsspråk/handtecken och kommandoord.
2. Inlärning av "nej" (=fel gjort, avbryt dig) där vi börjar i enkla situationer, typ "det förbjudna godiset".
3. Hunden tränas att genast lyda de inlärda kommandona, inklusive "nej", i sakta allt svårare situationer och ökande frestelser. Negativ förstärkning i vissa moment, t ex kan du milt putta ner hundens bak om hunden nonchalerar kommandoord och handsignal för "sitt" (kanske för att den hellre vill leka med hunden som står några meter bort och kastar "ska vi leka-blickar" på den. Visst kan man träna "Du får leka - när du väljer att lyda mig". Men ibland har man helt enkelt ingen bra belöning att erbjuda i alla lägen. Ibland måste hunden helt enkelt lyda i alla fall - i vardagen, i allmänlydnaden.
4. Din hund får också träning, på kurs hos mig, i att det lönar sig att behärska sina impulser och vara hos dig, eller söka kontakt med dig, utan att ha fått ett kommando.
5. Jag har också ett ledarskapstänk med i mina kurser, tydligast dock framför allt i Ledarskapskursen. Ordet "ledare" är ett väletablerat ord som jag tycker passar för den roll hundägaren har. Hundägaren ska ta ansvar, kunna skydda sin hund vid behov, kunna få den att känna sig lugnare/tryggare, kunna avläsa sin hunds känslor och stressläge, kunna ge sin hund vård, kunna skapa motivation så att hunden vill göra det vi vill, kunna belöna sin hund och även kunna stoppa och sätta gränser och kunna genomdriva krav på lydnad - men utan att hunden tar illa vid sig eller tappar förtroende för sin ägare/"ledare".
Hunden ska inte se sin ägare/ledare som ett hot eller en konkurrent. Det finns inte en rangordning mellan oss två arter så som det finns t ex mellan två eller flera hundar av samma kön och i samma flock.
Välkommen att ta kontakt om du vill veta mer!
/Gunilla