Många goda råd...
När man har köpt valp så har alla man frågar en åsikt om hur den ska uppfostras, men råden man får kan vara väldigt skiftande och går förvånansvärt ofta ut på att vara hård mot valpen på olika sätt. Som nybliven hundägare är det väldigt svårt att veta vad man ska tro på. Man vill ju lägga grunden till en hund som är både trygg, harmonisk och lydig - men hur?

Såväl erfarna instruktörer som hundböckerna kan ge delvis olika råd. Det finns nämligen olika "skolor" inom hundträning, även om positiv träning får allt fler anhängare. Allmänt så bör du förstås lyssna mer på utbildade instruktörer (eller de med ännu högre utbildning) än på "grannen". Lyssna alltid kritiskt på de råd du får. Ännu finns det folk som säger sådant som "när valpen gjort ifrån sig inomhus, doppa nosen i det". Förhoppningsvis är hundägare i dag så upplysta att de sovrar bland alla råd och följer både sitt hjärta och sitt sunda förnuft.

Men lyssna lite extra på dem som har eller har haft samma ras som din valp. Raserna skiljer sig ju faktiskt åt i beteende, även om hundar förstås först och främst är individer. I bokhandeln kan du hitta bra böcker och på valpkurs får du personlig hjälp, vilket förstås är det bästa.

Socialisera din valp till folk och andra hundar
Socialiseringsperioden kallas en period i valpens liv som varar mellan 3 och 12, kanske 16, veckor. Det är nu som valpen lär sig kommunikation och sociala regler hos de arter som den regelbundet får en chans att träffa - i första hand förstås människor och hundar, men finns andra husdjur i familjen, t ex katt, så lär sig valpen om dem också.

När du får hem din valp har du 4, max 8, veckor kvar på dig. Sedan går det betydligt långsammare att ta igen det valpen inte har fått före 16 veckors ålder. Ta vara på slutet av denna period inte bara genom att knyta starka band mellan dig och din valp, utan också genom att låta din valp träffa flera olika lugna, fullvuxna, språksäkra hundar. Dessa hundar ska vara stabila och tålmodiga med valpar, men tålamodet ska inte vara oändligt när valpen har blivit lite större (över 4-5 månader). Låt också din valp få leka med några andra valpar, t ex på valpkursen. På så sätt ersätter man valpens behov av syskon och föräldrar och avbryter inte den nödvändiga träning i hundspråk som påbörjades av valpens mor. Självklart är valpen inte fullärd i "hundiska" när du får hem den, lika lite som ett barn kan "vett och etikett". Valpen har det egentligen ännu tuffare, eftersom vi har skapat raser med väldigt olika storlekar och temperament. Då har en vargvalp det lättare!

Självklart ska valpen också socialiseras till andra människor, utöver din familj, både män, kvinnor och barn. Låt nyfikna klappa, under sträng uppsikt. Men om valpen visar osäkerhet, meddela såväl kelsugna människor som ägare till nyfikna hundar att valpen inte får tvingas till kontakt, utan får bestämma själv när den vill ta kontakt. Säkrast är att bara låta folk sitta på huk med godis i handen och vänta in att valpen kommer för egen maskin.

Och miljöträna lite också
Det skadar inte att medvetet ställa bilen och åka allmänna färdmedel (buss, tåg) några gånger med valpen. Ibland stöter jag på hundar på kurs som är rädda för att åka till exempel pendeltåg och så hade det inte behövt vara. Ta med en stor bag att ha valpen i under färden, så den känner sig lite skyddad.

Uppmuntra bärandet
Vill du att din hund ska kunna hämta saker åt dig i framtiden, och det vill väl de flesta?, så träna "byteshandel" tidigt när valpen kommer med saker i munnen, i stället för att fya och förbjuda. När du ser att valpen bär på någon upphittad "trofé" så beröm och locka den att komma till dig. Visa godis så att den släpper. Ge godiset och ge sedan gärna tillbaka trofén igen. För de dyrbara sakerna, skor till exempel, har du ju redan satt någonstans där valpen inte kommer åt dem!

Rumsrenhet
Ta ut valpen så ofta som möjligt för att hjälpa den bli rumsren och gör ingen affär av de olyckor som blir. Uppmärksamma inte olyckor inne, men beröm när valpen vågar göra ifrån sig ute. Ju mer man passar valpen, desto fortare går det. Små raser kan ibland ta längre tid på sig.

Valpbitandet
Valpbitande är ett fenomen som kan vara nog så plågsamt, men det växer bort inom några månader om man inte skapar en kamp mellan sig och valpen. Bitandet är en social grej, ett sätt för valpen att skapa kontakt. Tyvärr vet den inte från början att det gör ont att bitas hårt. Skrik AJ!! med gäll röst, så pass gällt att valpen hajar till, i det ögonblick valpen biter dig extra hårt. Låt gärna handen eller fingret vara kvar i valpens mun när du skriker. På så sätt härmar du valpens kullsyskon när de gnällde till och så kan man träna in en gräns för hur hårt valpen får bita. Längre fram, om några månader, ska den naturligtvis inte få bita alls i dina händer. Att säga "nej", ett ord valpen ännu inte förstår, hjälper inte, utan kan tvärtom göra valpen mer stressad. Möjligen kan ett perfekt härmat litet morrande hjälpa, som en harkling.

Om valpen inte lyssnar på "aj" (eller "hrrm"), fast du har sagt det tre-fyra gånger, byt då genast metod, åtminstonen för detta tillfälle. Sätt i stället valpen bakom en kompostgrind en kort stund som "time-out". Ett par minuter räcker. Eller gå själv iväg till ett annat rum och stäng dörren efter er. Det alternativet är bättre på så sätt att valpen då inte får den uppmärksamhet (belöning för bitandet) som det ger när man lyfter upp den för att sätta den "bakom galler". Gör man detta konsekvent (går ut själv eller sätter undan valpen) förstår valpen så småningom orsak och verkan ("biter jag för hårt får jag inte vara med") och blir mer försiktig. Detta kan du göra också när valpen har ett "monsterryck" och anfaller tår eller byxben så fort du rör dig.

Om valpen bara är "lite" uppvarvad, så kan du förstås se om den tröttnar om du sätter undan dina händer och är alldeles stilla tills valpen lugnar sig lite grann. Nonchalera den helt - om du klarar av det. Beröm genast om valpen lugnar sig, men undvik att klappa som belöning - då kan bitandet sätta igång igen.

Har du tillgång till vuxna stabila hundar så kan de också hjälpa till lite i att få ordning på din valp. Låt dem träffas fritt ute på en gräsmatta till exempel.

En del rekommenderar att man tar valpen i nackskinnet när den bits. Det kan synas hjälpa, om man kommer åt valpens "bli buren-reflex". Instinktivt blir valpen passiv när den tror att mamma bär den! Men lär sig valpen av denna metod att bitas mindre? Jag tvivlar. OBS! Man får absolut inte skaka valpen i nackskinnet. Så gör hundar med bytesdjur de vill knäcka nacken på...

Andra råd går ut på att ge valpen något annat att bita i i stället, och tuggsaker ska valpen ha. Men om du alltid erbjuder något annat när valpen bits, så kan en smart valp uppfatta det som belöning för sitt bitande. Så kallad avledning är alltså inte alltid så bra.

Krama din valp
Håll om din valp en liten stund då och då när du sitter i TV-soffan, eller håll den i knät på golvet. (Om du står upp och håller valpen i famnen kan den höga höjden skrämma den) Om den börjar krångla, nafsa och vill ner, håll vänligt men bestämt kvar den tills den lugnar sig för några ögonblick. Pröva att säga "AJ!" eller "hrrm" (härma hundspråk) - eller säg ingenting alls. Inga "människoord" som "fy" eller "nej". När valpen är passiv i din famn, beröm och sätt ner den igen. Kramövningen kan sägas vara en mild dominanshandling som tränar valpen att kunna vara passiv helt korta stunder, vilket är mycket användbart i olika vårdsammanhang.

Vem följer efter vem?
Jag rekommenderar att du varje promenad du tar med valpen aktivt då och då går ifrån den, åt rakt motsatt håll mot vart valpen är på väg. Du kan gå åt motsatt håll varje gång valpen vill sticka i förväg och glömmer bort dig. Om du vill lära valpen att hålla kontakt utan att ständigt behöva kalla på den, då säger du inget när du "rymmer". Men beröm och uppmuntra när valpen ser att du försvann och skyndar efter! Pröva gärna i skogen. Där tar det inte många meter innan valpen inte längre ser dig och därför blir osäker. På ett öppet fält måste du kanske gå iväg längre från valpen för att den ska bli lite orolig. Där ser den ju var du är! Att gömma sig är ett bra, klassiskt knep, t ex bakom stora stenar, träd, husknutar eller parkerade bilar. Särskilt viktigt om du har en självständig ras/individ. (Självklart ser du till att inget farligt finns i närheten vid de här "rymmar-övningarna".)